En religiös syn på kvalitet

Inlagd av Göran Segeholm i DET TYSTA SPRÅKET

Läser en intervju med konstfotografen Annika von Hausswolff i DN. Det näst mest intressanta som hon säger är: "Under de där resorna slogs jag av vilken god fotograf jag faktiskt är!" (Om när hon reste med ekonomihistorikern Jan Jörnmark för att ta bilder till boken Avgrunder.) Jag blir så sjukligt nyfiken på vad det exakt var som gjorde att hon kände så. Vilken typ av kvalitet var det som uppenbarade sig i hennes sätt att arbeta? 

Men det allra mest intressanta i artikeln är att hon är på väg att prata om kvalitet, men ångrar sig och tar tillbaka ordet eftersom "man kan hamna i en så lång diskussion". Men hon säger också att hon "egentligen tror på den" (kvaliteten). 

Just att Annika von Hausswolff använder ordet "tror" gör allt så spännande. Konsten liknar i någon mån religionen i betydelsen att det är någonting man "tror" på. Att "tro på" objektiv kvalitet i konsten ligger inte långt från att tro på det objektivt goda. I likhet med Gud är inte konstnärlig kvalitet mätbar, därför kan vi inte vara säkra på att den finns. Person A kan påtala ett verks kvalitet för person B, men om denne inte förmår uppfatta kvaliteten, kan man då fortfarande hävda att den finns där? Det enda sättet att mäta kvalitet inom konsten tycks vara att se till den enskildes upplevelse. Om olika personers upplevelser skiljer sig åt, kan man då säga att den enes upplevelse väger tyngre än den andres? Om färger kan vi säga att till exempel färgen rött finns i en bild även om en färgblind person inte kan uppfatta den. Men är det likadant med kvalitet i konsten? Finns kvalitet om Annika von Hausswolff kan se den, även om inte jag uppfattar något? Är det jag som är färgblind, eller möjligen Annika som projicerar kvaliteter som inte objektivt finns där? 

På sätt och vis tycks det meningslöst att försöka tillskriva vissa verk en högre kvalitet än andra. Det enda man med säkerhet kan säga någonting om är upplevelsens kvalitet, och då handlar det inte bara om verket, utan lika mycket om betraktaren. Vissa verk lyckas aktivera mer omtumlande reaktioner än andra, beroende på betraktarens kunskaper, smakinriktning och tidigare erfarenheter. Det är som att försöka mäta kvaliteten i en förälskelse – kan man göra det genom granska de ingående parterna var för sig, eller måste man acceptera att det är själva reaktionen som är grejen och att kanske två grå medelmåttor  från Hagsätra upplever en intensivare och rikare kärlek än två "intressanta" människor från Sofo? Kan man hävda att den konstupplevelse Svenne Banans får av att lyssna på Metallica är underlägsen en konstprofessors njutning av ett fotografi av Andreas Gursky? 

Slutligen, och det hör till ämnet, så nämnde Micke Berg mitt namn i ett blogginlägg häromsistens. 

"I en tidigare diskussion hävdade Göran Segerholm [sic!] att varje bild måste  bedömas i sitt sammanhang osv och det snacket tror jag inte på. Varje bild som ska vara bra, måste i varje sammanhang, vara bra gestaltad. Jag förstår Göran S och jag förstår också varför han resonerar som han gör, men jag tycker han har helt fel. En bra bild har bara ett sammanhang. Sin egen yta, sin egen tid, sin värdsliga publik." 

Jag säger detsamma om Micke som han säger om mig: Jag förstår honom, men jag tycker att han har fel. Det finns inga bilder utan sammanhang, och det finns ingen människa som förmår att avgöra vilka delar av en bildupplevelse som kommer från verket "i sig" och hur mycket som kommer av sammanhanget. 

Kanske våra åsikter går isär för att vi definierar ordet "sammanhang" olika. Jag menar att all kännedom betraktaren har kring ett verk, dess historia och dess upphovsman är en del av sammanhanget. Jag behöver bara gå till mig själv och se hur olika jag betraktar ett verk som jag vet (eller tror mig veta) är först med en ny idé, jämfört med efterföljande verk av andra fotografer som jag uppfattar som "kopior". Om bilderna kommit i motsatt ordning, skulle  min uppfattning om dem också varit den motsatta? Troligen. Är i sådana fall originalitet en del av kvaliteten i min upplevelse? Ja, utan tvekan. Men den kan jag inte veta någonting om genom enbart verket i sig. 

Jag tror som sagt inte på objektiv kvalitet i konsten, men jag tror att alla människor kan uppleva att de upplever objektiv kvalitet. Ungefär på samma sätt som jag inte tror på Gud, men jag tror på att alla människor kan ha en upplevelse av att de upplever Gud.