Det här är ett superintressant ämne. Jag har också hört den här typen av historier och jag har länge undrat varför det aldrig diskuteras mer öppet. Ibland tänker jag att det har att göra med fotografers ovilja att uttala sig i olika debattforum. Ibland tänker jag att det är för att det saknas debattforum för fotojournalistik. Men i det här fallet vet jag inte alls vad det beror på för jag har hört många reportrar säga exakt samma saker, på krogen, men aldrig i det ljus som de här frågorna borde belysas i. För även om det kastas en del skit på kvällstidningar så är det aldrig värre än att respektive tidnings chefredaktör kan skriva en pretentiös krönika om det stora allmänintresset och folks behov av att verkligen veta. Oavsett vilken skit de trycker upp på sina löp så kommer de alltid undan med att ropa på allmänintresset. Och så länge de bara behöver stå till svars för slutresultatet förstår jag att det funkar, men det skulle vara intressant att höra Jan Hellin (Aftonbladet) och Thomas Mattsson (Expressen) stå upp för alla sina artiklars tillblivelseprocesser. DEN krönikan skulle jag vilja läsa. DET hade verkligen varit intressant för allmänheten. Så alla avhoppande kvällstidningsmurvlar våga debattera!

Nej Oliver, jag menar verkligen inte att blivande bildjournalister ska lära sig hur man får änkor att gråta. Jag ville belysa den stora klyfta som finns mellan hur man uppfattar verkligheten på kvällstidningarnas redaktioner och skolorna.

Hur kan man förändra? Så länge idén finns att det här starka materialet säljer flest tidningar så är det svårt för enskilda att påverka. Journalister må ha mycket inflytande, men som individer är de svaga gentemot ägare och ledning. Systemet med många frilansar och få anställda gör dem ännu svagare.

Just om Silvia-fallet finns det lite kompletterande information från fotografens sida (hittar inte originalinlägget på hans blogg): http://www.sfoto.se/f/pontus-hook-forsvarar-sig

Men är lösningen verkligen att en och annan lämnar jobbet? Eller att en och annan sluta läsa tidningar som slirar när det gäller etiken? Och hur är det med de som jobbar kvar inom branschen? Om den här sortens sekterism får breda ut sig på våra tidningsredaktioner, vad leder detta till? Och du menar väl inte Göran att fotografilärarna ska förbereda sina adepter på att ställa upp på de här villkoren?

Ja, du har ett intressant ämne här! Hur var det med den sk. ”paparazzi-fotografen” som ”jagade” drottning Silvia, så hon snubblade. Efter incidenten (som jag misstänker mest var jakt i hovets presschefs ögon) gick ju Jan Helin på Aftonbladet ut och tog allt ansvar från det hela.. men hur hade de givit instuktioner innan.

Intressant att höra en debatt mellan de som jobbar under de förhållandena och de som slutat.

Det är så här det ser ut för många i kvällstidningsbranschen. Jag har hört liknande historier förr. Just den här mannen, han på tåget, beskrev det som att han vid den här tiden var medlem av en sekt, där gruppen tillsammans flyttade gränserna bit för bit och skapade interna normer och värderingar som inte alls liknade de han haft som individ innan han började på tidningen.

Vore kul att kunna intervjua några avhoppade kvällstidningsfotografer om det här. Jag tar gärna emot tips på goran.segeholm(snabel-a)fotografibloggen.se

Vad trist! Jag har själv slutat läsa kvällstidningar.. har alltför svårt för deras inställning till människor och nyheter.

Deras cyniskhet smittar av sig till de som läser.. vi får deras mentalitet i oss vare sig vi vill eller inte. Jag tror nästan jag skulle kräkas om jag fick en sådan instruktion inför fotograferingen. Heder åt fotografen som lade av och började mad promotionbilder.

Det är synd, om gemene man tror att alla fotografer beter sig på det sättet.