Funderar på vad jag ska göra av alla mina 1500 diabilder som jag har börjat titta igenom, alla tusentals pappersbilder och alla gamla bilder som min pappa tog. Jag ser framför mig en fin bok med bilder från tre generationer, blandat med nytagna bilder på kära ägodelar, gamla böcker, affischer, dagböcker, handskrivna och konsertbiljetter. Inspiration har jag i bokhyllan, det finns flera böcker som på olika sätt sammanfattar en livsgärning, en tidsperiod eller som dokumenterar tillkomsten av olika verk.

Trots blå himmel och strålande solsken höll jag mig inne i mörkret. Satt tyst och fingrade på min telefon, skrev ner enstaka ord, det ena benet över det andra och tvärtom, med blicken stadigt riktad in i väggen tio meter längre fram. Fotografen Hendrik Zeitler berättade om porträttfotografins historia. En timme senare har vi gjort ett antal nedslag i 1900-talets porträttkonst, gardinerna åker upp, solen och kaffet kommer fram. Vi tar en macka, bläddrar i fotoböcker och sen är det fotografen Christer Ehrlings tur att visa bilder och berätta om inspiratörer som Richard Avedon, Lars Tunbjörk och Anders Petersen.  Att fånga de där hundradelarna när en människa sänker garden och visar sitt rätta jag är en stor konst.

Rineke Dijkstra. Tjurfäktare efter kampen 

Christer Ehrling. Ur boken Asphalt telegraph

Philip Lorca diCorcia. Heads 

Läste i en inredningstidning att det kan bli snyggt att ställa sina böcker i färgordning. Så varför inte skapa en randig bokhylla. Eller kanske inte? Helt omöjligt att hitta. Men om du känner för att bygga upp en fotobokssamling efter dina favoritfärger kommer här lite tips. Kom genast att tänka på blått och rött. Det finns nämligen en historia om konstnären Sven X:et Erixon som i en radiointervju på femtiotalet fick frågan vilken som var hans favoritfärg. X:et svarade rött, varpå journalisten frågade: Varför då? Men, blått då, svarade X:et. 

Läste någonstans om hur det var förr i tiden, sådär femton år sedan, när det kom ut nya fotoböcker varje halvår och hur lätt det var att skaffa sig en överblick. Så är det inte idag, nu kommer det nya böcker varje vecka. Det är förstås spännande och samtidigt näst intill omöjligt att ha koll på allt. Vilket kanske inte spelar någon roll egentligen. Det här är tre böcker som är relativt nya som berör.

Storstaden med sina täta miljöer har fascinerat fotografer ända sedan städerna började växa sig stora under tidigt 1900-tal, Med Alvin Langdon Coburns bilder från London och New York, Eugene Atges, Moi Vers och Brassais skildringar av 30-talets Paris, William Kleins New York och varför inte vår egen Tore Johnson som också har dokumenterat det vackra, men också avigsidorna av urbaniseringen. De här böckerna skildrar samtidens urbana djungel.

Moi Ver eller som han egentligen heter Moshé Raviv-Vorobeichic föddes i Vilnius, studerade på Bauhausskolan och fotograferade i  Paris. Resulatet den här boken som kom 1931. Går att få tag på i första upplaga för runt 300 000 kronor!

William Klein i New York.

Berenice Abbot. Changing New York

Bläddrar i tidningar och ser ett mönster. Varje tidning som vill vara aktuell visar fotografi i någon form. Acne Paper visar bland annat Julia Hetta, Gilian Wearing, Lillian Bassman, Roe Ethridge, Viviane Sassen, Bill Durgin och Paolo Roversi. I Rodeo visar man Otmar Thormanns nya bildexeperiment Xian som är skapade i mörkerrummet och som kanske kommer att visas live. Thomas Wågströms bilder kompletterar utdrag ur Sven Lindqvist fina klassiker Bänkpress och Tova Mozard som just nu är aktuell med en separatutställning på Hasselblad Center i Göteborg intervjuas. i Plaza Magasin visar Bruno Ehrs bilder av Andy Warhol och berättar sanslösa och underhållande anekdoter om en natt i New York. På Hasselblad Center berättar Kalle Sanner om sina ljusexperiment, Elsa Modin berättar om Paul Grahams böcker och om Sveriges enda satellit, Hasselbladkameran som en amerikansk astronaut tappade och som kanske fortfarande svävar runt jorden, sen fyndar jag Martin Parrs bok Mexico och åker hem.

Tova Mozard på Hasselblad Center.

Jag har en massa böcker. Mest fotoböcker, men också en hel del utan bilder. Jag hittade av en tillfällighet Klas Östergrens bok ”Hoppets triumf” i helgen och det här är ett fint utdrag.
 
 ”Det finns alltid tid att undra om man vågar: med grova klor dra sin repa över lacken, där solen och stjärnorna speglar sig i golvet. Eller låta livet gå och bara överväga allt man aldrig lagt sig i och inte heller tvingats dra sig ur, det som ogjort verkat bäst. Den väg man inte gått, den sanning man aldrig provat, det liv man bara sett. Korten som fick ligga och gardinen som man sällan drog åt sidan. Det är så svårt att veta vart man ska skicka sina brev. Men det finns tid att undra än. En harkling blott på rätta stället i en port och grannen vänder sig och frågar: Så, det är ni som sjunger högt i sömnen?"

Just nu pågår som bekant en stor utställning på Fotografiska med Anton Corbijn senaste verk (fram till och med den 15 april). Man känner igen hans karakteristiska stil, möjligen har bilderna ett mörkare djup den här gången, kanske för att de han porträtterar till stor del är samtida stora konstnärer. De ser osäkra ut i blicken, vänder bort ansiktet, döljer ögonen. Det är skört och bräckligt på något sätt, naket och nära. Anton Corbijn är annars mest känd för att i princip vara en extra medlem i både U2 och Depeche Mode. Hans bilder har satt sin prägel på båda grupperna. Men han har gjort mängder av skivomslag för andra artister. Det här är några av dem. Olika genrer och en hel del svenska artister. En hel liten egen utställning.

 Skunk Anansie. Stooch. 1996

Julian Germain. For every minute you are angry you loose sixty seconds of happiness. Vi får följa Charles Snelling under åtta års tid i sitt lilla hus i Portsmouth.

När jag var liten, sådär fjorton, femton år, fanns varken CD-skivor eller Spotify eller ens reklamradio. För att hitta rätt musik måste man åka till skivaffären. Jag och min bror och mina kamrater tog femmans spårvagn från Biskopsgården till Waidele skivaffär för att lyssna på ny musik. För det mesta var det omslaget som lockade. Vi plockade på oss en hög och ställde oss för att lyssna med hörlurar, på ett ställe fick man lyssna genom en telefonlur, en telefonlur, ofattbart. Idag finns det inte längre några LP-skivor som lockar. Däremot finns det fotoböcker. Skillnaden är att man ofta kan bedöma boken efter omslaget och ibland är titlarna så vackra eller påkallande att man bara måste lyfta på boken, bläddra och fundera på om det är dags för ännu ett köp. Det här är en samling med böcker med varmt vänliga titlar som lockar. De lever också upp till framsidans titel.