Vi har alla gjort misstag
Inlagd av Martin von Krogh i EN STILLSAM FUNDERINGÄntligen hemma igen efter en resa till Kenya, som tur var gick allt bra denna gång liksom nästan alla andra resor jag varit på
Dessvärre gick det inte lika bra för Martin Schibbye och Johan Persson som dom flesta vet nu. Deras situation berör mig extra mycket eftersom vi rör oss i samma områden och bevakar samma saker. Och för några år sedan höll jag på att hamna i samma sits som dom är nu i. Det var 2005 och jag skulle ner för att bevaka GAM gerillan i Indonesien, det mesta sket sig på den resan och det slutade med att UD blev inkopplade och lyckades efter många turer få ut mig därifrån, men det är en annan historia. Det som jag däremot gjorde på den resan är nått som väldigt många andra journalister också gjort en gång eller flera gånger. Jag poserade med ett vapen och det togs en bild. Jag var ung och det var ett misstag som jag aldrig gjort efter det, även fast jag fått frågan flera gånger genom åren. Varför gjorde jag det? Jag var med en mycket liten grupp som jag lärde känna ganska väl eftersom vi umgicks i en väldigt trängd situation. Dom frågade om dom fick känna på min kamera och sen gav dom ett vapen till mig, jag minns att det kändes fel men jag tog emot det och dom tog en bild. Jag kommer däremot aldrig att göra om det för att jag tycker det är helt oförenligt med vapen och journalister. Det finns dock andra som är av motsatsen. Förra veckan var jag med och anordnade en debattkväll på galleri Kontrast, ämnet för kvällen var "Vilket ansvar har redaktionerna har för sina frilansare". En sak som kom upp under kvällen som har snurrat runt i mitt huvud sen dess var när Åsa Tillberg redaktionschef på DN berättade hur dom arbetar i extrema situationer. Hon berättade att dom nyligen haft ett team i Somalias huvudstad Mogadishu och denna gång hade dom haft säkerhetsvakter som skyddade deras team. (hittar inget på internet om det, utan bara att Erik Esbjörnsson varit där)Nu vet jag inte hur deras upplägg såg ut och hur dom var beväpnade men på debattkvällen sa jag tydligt att jag tyckte det var helt oförenligt att ha med sig beväpnad personal på ett uppdrag. Det enda undantaget är om jag bäddar* in mig i ett militärförband, skillnaden då är att dom ändå har vapen och dom följer inte mig utan jag dom. Åsa's argument var att detta är det enda sättet för journalister som vill bevaka tunga områden som Somalia, mitt argument är att det trappar upp hela situationen. Börjar vi komma med beväpnade styrkor kommer vi att ses som ett hot och vi hamnar istället i en amerikaniserad debatt att vi tar bara med oss vapen för att skydda oss... Min stora fråga är vems ansvaret är när det skiter sig, säg att denna lilla grupp stöter på ett rövarband. Det blir skottlossning, vakterna har ihjäl skurkarna. Men tyvärr stod det ett barn i en korsning som råkade dödas under skottlossningen. Är ansvaret vakterna? Eller är det DN som skickat ner vakter med sitt reportage team? Ska man vara elak kan man ju ställa sig frågan när nästa sparpaket kommer, om dom då kommer ta bort vakterna och istället ge teamen vapenträning så dom slipper vaktkostnaden?
*Bäddar in sig eller inbäddning kallas det när jag som fotograf följer militären i ett förband. Man bor då med soldaterna och ser hur dom arbetar och lever.
Bilden: Bild på mig när jag var fast i djungeln i Indonesien, fegar med att publicera bilden då jag poserar med vapen...
Erik Esbjörnsson
2011-10-26, 14:54
No offense taken.
Jag menar att man redan är en gigantisk måltavla i Mogadishu. Det är omöjligt att hålla sig under radarn och ligga lågt, när varenda kvarter är kontrollerat av en stor eller liten milisgrupp. Det finns inte en enda journalist som inte åker med liknande säkerhetsarrangemang av de runt 250 internationella som är baserade i Nairobi och rapporterar flitigt från Somalia. Att just Läkare utan gränsers anställda blev kidnappade i Dadaab är ingen slump - de rör sig utan bevakning. Visst, man kan resonera om de långsiktiga effekterna av att ha bevakning, men på kort sikt är problemet att det är omöjligt att röra sig fritt i Mogadishu utan skydd. Man kan röra sig relativt säkert runt flygplatsen och få en dateline till jobbet, men om resan ska ge någonting är bevakning ett måste. Generellt tycker jag att hela debatten de senaste två månaderna har väldigt många principiella inslag, men saknar förankring i verkligheten. En sak är att hålla en fana högt på hemmaplan, när det gäller etik och principer om det fria ordet, men ute på de här platserna måste man vara pragmatisk och praktisk.
Vet ingenting om situationen i Bagdad och ska därför inte heller uttala mig om den. Mvh, Erik.
Martin von Krogh
2011-10-26, 0:14
Vad kul att du svarade Erik, först av allt hoppas jag du absolut inte tog det personligt. Det är alltid svårt att sätta sig in att arbeta i ett land som man aldrig varit i och jag har aldrig varit i Somalia. Jag har aldrig varit där av den enkla anledningen att jag tycker det är för farligt att åka dit utan rätta kontakter. Jag vidhåller min åsikt att jag tycker det är vansinne att vi ska ha beväpnade vakter med oss och tror på allvar att det snarare kan skapa en situation och göra oss till större måltavlor nu och i framtiden. Jag har arbetat i svåra områden som Irak när ingen redaktion skickade folk dit, då gick samtalet på exakt samma sätt. Det är för farligt att röra sig där utan vakter. Jag och Urban jobbade då på ett helt annat sätt som jag tyckte var betydligt säkrare. Vi arbetade med låg profil och väldigt bra kontakter. Jag har flera kollegor som arbetat där utan vakter med rätta kontakter, så visst går det att göra. Det tar bara längre tid. Jag tycker det är väldigt oroande om det är som du säger att flera journalister och bla SR arbetar på detta sätt. Vi hamnar som jag skrev tidigare i en amerikansk vapen debatt, vi köper skydd/vapen för att det finns ett hot därute... Vore kul att ordna en panel debatt i ämnet eller nått liknande.
Bea
2011-10-24, 17:36
Bra och intressant! Och jättebra att erik kunde kommentera och förklara läget närmare. Tack för intressant läsning:)
Erik Esbjörnsson
2011-10-24, 14:01
Hej,
intressant inlägg. Vad gäller Mogadishu reste jag runt själv i staden, och hade ett team på åtta beväpnade somalier runt mig i stort sett hela tiden, bortsett från en dag då jag åkte runt med Amisom.
Att ha säkerhetsvakter runt omkring sig är helt avgörande i Mogadishu, är bedömningen som både jag och ett flertal andra journalister som bevakar Somalia har gjort (däribland SR). Kidnappningsrisken är så stor att det är i princip omöjligt att åka runt i staden utan skydd. I Mogadishu kunde man stanna maximalt 30 minuter på varje ställe innan det blev för osäkert - snacket sprids väldigt fort på gatan.
Samma policy gäller om man rör sig i Dadaab - där har man beväpnad eskort om man förflyttar sig. Alternativet är ohyggligt, tänker närmast på de två spanjorskorna som arbetar för Läkare utan gränser (de har en policy att aldrig använda beväpnat skydd) som just nu är gisslan hos Al Shabaab inne i Somalia. Hjälporganisationer kan välja att dra sig ur ett område efter att ha gjort sina säkerhetsbedömningar, vilket är fallet med flera FN-organisationer i Somalia, men ska vi journalister sluta bevaka Mogadishu för att det är för farligt att åka utan beväpnade vakter?
I dessa situationer tycker jag att det finns ett värde för DN:s läsare att få rapportering från platser som Mogadishu, även om det innebär att jag tvingas åka med ett säkerhetsteam.
Mvh,
Erik Esbjörnsson
jenny morelli
2011-10-24, 8:56
Tack för dina ord, mycket intressant- hade gärna varit med på debatten.
Mattias Johansson
2011-10-19, 23:33
Bra läsning Martin! Kloka ord.
Joel Alvarez
2011-10-19, 17:48
Tack för att du delar med dig av denna upplevelse. Blir ledsen när jag läser att den svenska regeringen inte gör tillräckligt för de två svenska journalisterna.
Eivind Vogel-Rödin
2011-10-19, 17:20
Mycket intressant inlägg till debatten!